skriveromidag.blogg.se

Varför är lösgodis alltid godare när andra köpt det? När jag köper mitt eget väljer jag samma sorter gång på gång, för det är dem som jag tycker är godast. I någon annans godispåse hittar man alltid sorter man själv aldrig tar men då är dom jättegoda! Jag köper t.ex. aldrig nappar, tycker dock om dem men anser att dem är lite tråkiga. Hittar jag däremot nappar i någon annans påse äter jag dem utan tvekan och de är jättegoda helt plötsligt. Jag undrar verkligen vad det beror på.

Sen kan jag även äta hur mycket som helst av andras lösgodis men mitt egna börjar jag må illa av efter en stund. Jättekonstigt.

 

 

Jag hatar att titta på skräckfilmer samtidigt som jag älskar det. I hela mitt liv har jag sett hur tekniken utvecklats och sett vad som blivit "det nya läskiga". Jag älskar att skrämmas upp och vill titta samtidigt som jag vill gömma mig under täcket. Mitt största problem, och har alltid varit, är att jag så lätt placerar in det där läskiga i verkligheten. Självklart är det bara läskigt när det är mörkt men jag behöver verkligen inte vara ensam. 

 

The Ring har präglat mig så mycket. Över allt kan det vara svart långt hår som hänger. Jag kanske vet att det finns en ventil i taket men det kan ju för fan vara svart hår där! Vill inte titta men måste ju se om jag kanske har rätt. När jag ska sova går det oftast bra, tills jag får för mig att någon sitter på huk vid sängen och tittar på mig. Alltså det är så vidrigt!

 

Det är inte så att jag "tror" att precis samma sak som händer i filmen ska hända i verkligheten, utan jag tar de här sakerna som skrämt mig och gör en egen "verklighet" av det. Som med Samaras hår t.ex, det sticker ju aldrig ner från taket men det är det där jävla håret! Usch.

Hejsan!

Nu blir det lite tjejproblem här. Eller, det är inte det jobbiga jag ska prata om, utan snarare något som är positivt för mig. De flesta av oss tjejer får ju mens och har sug efter allt onyttigt i världen = jobbigt. Jag har det så ungefär två veckor innan mensen kommer = också jobbigt. När den väl kommer så försvinner de här sugen lika snabbt som du knäpper med fingarna. Så har jag det idag, var sötsugen hela dagen, längtat efter den stora godispåsen som jag tänkte köpa och sen när jag kom hem, satte mig på toaletten för att kissa och vips så kom den! Och vips så är allt sug borta! Vill typ bara dricka vatten. Synd att jag köpt chips och läsk till fotbollsmatchen pojkvännen ska titta på...

 

Ett av de jobbigaste problemen i en sociala liv måste vara när man har svårt för en person som är väldigt omtyckt av någon annan man själv tycker om. Mitt exempel är min pojkväns bästa vän, tyvärr. Han är en jättetrevlig och rolig människa men har såna problem med sig själv, sitt självförtroende framför allt. Han är en person som överanalyserar saker, om någon säger något - vad som helst egentligen - så kan han börja tänka på det jättemycket och till slut så tänker han att det är något negativt som är bakomliggande. Det gör att så fort man dricker alkohol med honom så kommer allt han överanalyserat fram och det är rent av anklagelser, vilket kan driva mig till vansinne.

Han är så bestämd på sin sak, känner sig sårad av saker som inte alls är sårande egentligen och ja, det är sjukt svårt! Just det här med att allt detta bara kommer upp efter alkoholkonsumtion, han pratar aldrig känslor nykter och är man berusad blir känslorna tusen gånger starkare. Det är så synd för det är så många som tyngs ned av både situationen och av honom.

 

 

Det har varit underbart väder i Stockholm idag! Jag och pojkvännen mötte upp en gammal arbetskollega för en fika. Vi kunde faktiskt sitta ute i hans trädgård, hur mysigt? Men, inget slår värmen och de långa ljusa dagarna...

 

Jag längtar tillbaka otroligt mycket till en grekisk ö som jag och min pojkvän varit på de två senaste åren - Kalymnos. Den ligger ca 20 minuters båttur från Kos. Den här ön består egentligen bara av berg och är ett paradis om man är klättrare. Självklart är den inte bara till för klättrare, utan även de som vill uppleva riktig grekisk kultur, för ön har inte tagits över av turister. De flesta bor i "dalen", alltså emellan två höga berg. Där finns "huvudstaden" och hamnen man kommer till och från ön vid. Sedan är det egentligen bara fina hus över allt tills man kommer till andra sidan, vilket tar typ 15 min med bil. 

 

Där finns en av de många stränderna med barer och restauranger. Den mest turistiga delen heter Masouri, där finns fler hotell och en lång bargata ovanför öns största strand. Något man nästan måste göra är att hyra moppe eller bil för att åka runt till alla småbyar. Du åker upp i bergen och få se helt fantastiska ställen!

 

Människorna är helt fantastiska här, otroligt vänliga och maten.. gud, grekisk mat! Jag har så mycket gott att säga om den här ön och det är verkligen ett hett tips om man vill få lite av varje - "stadsmiljö", fest, lugn, god mat, kultur, sol och bad. 

Jag har jättestora problem med blank hy. Den blir inte flottig men om jag sminkat mig så är den blank igen efter ca 30 minuter. Nu vet jag att jag måste byta ut lite av sminket jag har men jag tänkte nämna en serie från The Body Shop som har gjort underverk! 

 

Min hy är inte bara blank, utan jag har även svarta pormaskar på näsan, ut lite på kinderna, mellan ögonbrynen och hakan/mungiporna. Dem är inte stora men verkligen ivägen! Jag läste på om Tea Tree-serien och bestämde mig för att testa några av produkterna; 

 

 

 

Om det är något jag skulle kunna föräta mig på så är det kokosbollar, det är det absolut godaste jag vet! Sen finns det ju mat att dö för också men när det gäller sötsaker finns det inget som slår kokosbollar. Nu är jag den personen som kallar bakverket kokosboll även om det är pärlsocker på men allra bäst är de ju med kokos på. 

 

God morgon!

Jag har verkligen problem med att sova senare än en viss tidpunkt på morgonen. Jag somnade typ 01.45 i natt efter att jag tittat på en film men ändå vaknar jag 08.30. Visserligen är det nästan sju timmar senare men hade inte vaknar senare om jag somnat två timmar senare. Det är rätt irriterande, för jag känner av att det fattas någon timme men måste ändå säga att jag vaknade upp pigg. Jag har liksom det där lite suddiga i ögonen, lite stickigt. 

 

Filmen jag såg i natt var The Uninvited, jag älskar skruvade filmer! Den handlar om en tjej, Anna, som precis blivit utskriven från psyket, som hon hamnat på när hon försökt ta livet av sig efter att hennes sjuka mamma dog i en olycklig brand. Hemma finns hennes syster, hennes pappa och hans nya tjej som var mammans sjuksköterska. Nu äventyras Anna tillfrisknande av sin styvmor och spöken som dyker upp i deras hem. Hon börjar misstänka att det är styvmamman som ligger bakom mammans död.

 

Filmen är lite förutsägbar men det kommer ändå några "ahaa"-tillfällen. Den är lite vidrig, scenerna med spökena är rätt äckliga. Gillar man lite skruvade filmer så kan jag tipsa om den här i alla fall!

Smoothies är typ det bästa jag vet men jag har ett ganska stort problem - min stavmixer gick sönder i somras. Först började det lukta bränt om den när man körde den, sen lät den konstigt och till slut så dog den. Det kan bero på att jag en dag råkade lägga sladden på en varm spisplatta så den smälte lite... Well well! Jag har ju liksom inte råd att köpa en ny heller, trots att man kan köpa bra och billiga så är de där hundralapparna viktiga för mig som studerande.

 

Jag har varit lite ful och önskar mig en riktig matmixer i julklapp, för jag vill att den ska kunna krossa is och mixa varma soppor. Tänk att kunna gör sin egna frozen strawberry daiquiri hemma! 

 

Jag slog precis i "långtån" i golvtröskeln... aaaargh det gör så förbannat ont och jag blir så fruktansvärt irriterad när det händer! Det liksom kokar i kroppen några minuter, i värsta fall komm även en tår bara på grund av irritationen.

Jag blir så himla glad när jag ser att personer som tränar har en sund inställning. Något som gör mig mörkrädd är när folk söker en vikt på vågen snarare än ett utseende. Vill du ha en vältränad, slimmad kropp men samtidigt väga 45 kg? Ja du, vissa kan men bara för att deras kroppar är byggda så. Jag t.ex. som är 167 cm lång skulle aldrig kunna ha en sådan kropp med den vikten, för musklerna väger för mycket och om man endast strävar efter låga siffror på vågen, ja då är man rätt körd om man vill ha en frisk kropp. Nu menar jag inte att alla som är lika långa eller längre än mig inte kan uppnå sådan kropp och det är just det jag vill komma fram till - alla är olika och har olika förutsättningar med sina kroppar.

 

Det här är ett uttjatat ämne, jag vet det, men det måste upprepas tills alla inser att vi är olika. Du kan träna lika mycket, om inte mer, än någon men ha långsammare viktnedgång/muskeluppbyggnad osv. Man får heller inte glömma att kosten är viktig och i grund och botten måste man ha ett mål. Vill du bli riktigt biffig? Ha en stark kropp? En smal kropp, utan synliga muskler? Se då till att anpassa energiintaget efter det. Glöm dessa dieter som kommer och går, många av dem är inte anpassade för alla. Jag har t.ex. ingen nytta av 5:2-dieten och skulle bli galen av att behöva svälta två dagar i veckan. Jag äter när jag är hungrig och ser till att få i mig alla olika sorters näring som kroppen behöver. Rör jag mig lite, ja då ser jag till att äta mig mätt men kanske då dra ner på kolhydraterna och äta lite mer sallad. Rör jag mycket på mig så måste jag ha kolhydrater, jag funkar inte annars.

 

Läs på på riktigt och glöm inte att väldigt många skriver vad som är det bästa tillvägagångssättet och ja, för dem kanske! Du måste veta vad som är bäst för dig, din kropp och dina mål.

Jag har en kollega på mitt jobb som har på tok för mycket smink i ansiktet. Ni vet hur fjortisar såg ut för 5-10 år sedan? Som leransikten med den fina linjen på käken. Så ser hon ut men den här tjejen är 24 år gammal. Här om dagen satt vi i lunchrummet och jag såg på henne i profil, då såg jag att hon liksom missat en del nära örat, så det var som en spets i hennes naturliga hudfärg. Säger man till i dessa tillfällen, när man knappt känner personen och man som jag bara varit på arbetsplatsen ett par veckor? Det är ju som om någon har en kuse som syns ur näsan, typ. Man vill ju inte att personen ska skämmas över en miss den gjort, så den nu vet att ungefär alla har sett eller lagt märke till.

 

Just nu är jag otroligt frustrerad. Min pojkvän har en bästa vän som har svårt att sätta sig in i min pojkväns levnadssituation, mest den ekonomiska begränsningen. Förut jobbade han och tjänade bra pengar men med studiestöd kan man inte göra lika mycket. Nu kan han inte gå ut och ha kul varje helg, tiden och pengarna finns inte alltid. Det försökte jag få den här vännen att förstå och han sa att han gjorde det. Sedan gick han och pratade med min pojkvän om hur har tror han inte prioriterar rätt - vilket visar att han ändå inte förstår.

 

När han gått igår pratade jag med pojkvännen och sa att jag bara inte hoppas han känner sig pressad av att han bästa vän känner sig utesluten (det är inte lätt att ha tid till allt å alla hela tiden). Då blir jag anklagad för att ha något emot hans bästa vän och att jag inte säger exakt vad jag känner/tänker... vaaa?! Jag sa bara att jag bryr mig om honom och vill att han ska ha det så bra som möjligt, utan onödig stress och press. 

 

Blev så arg! I såna här stunder bestämmer jag mig alltid för att inte prata om såna känslor på ett tag, för jag känner mig så sviken. Fick ju också höra att jag alltid ser det värsta hos folk. Ha! Där var droppen och jag sov på soffan.

 

Jag är en riktig gottegris, precis som väldigt många andra. Så här ser det ut för mig:

Blir sugen på något, t.ex. Coca Cola. Handlar det när jag kan och tänker då att jag måste äta något till. Jag är inte sugen på något annat men köper typ en chokladkaka. Väl hemma inväntar jag Coca Cola-suger ordentligt och sätter då igång. Chokladen kommer med och efter ett par bitar av den får jag en äckelkänsla i kroppen. För innan denna känsla kommer så har jag redan gjort exakt samma sak några dagar innan, fast med andra feta/sockriga/onyttiga livsmedel. Jag får den där "nej, nu får det vara bra med sötsaker ett par dagar"-känslan.

 

Det handlar definitivt inte om en "åh nej, nu kommer jag bli tjock"-känsla för jag har, tack och lov, inte sådana problem. Det jag känner är snarare att hela min kropp är full att socker, en känsla av orenhet på något sätt. 

Jag vet att det kanske låter precis som starten på en ätstörning men tro mig, så här har jag varit i flera år och jag pendlar inte i vikt. 

 

Då får jag istället ett stort sug efter att äta lätt mat, så nästa dag blir det t.ex. en ordentlig matig sallad. Den innehåller massa olika grönsaker, majs är jätteviktigt för det är typ det godaste, avokado och självklart något som ger den där ordentliga mättnaden - kyckling/halloumi/annan ost. Dessa perioder blir det även massa frukt som mellanmål.

 

Nu till något annat konstigt som kommer när dessa perioder kommer; jag blir jätteyr så fort jag går till den där nyttigare perioden. Jag äter absolut inte för lite, för det är reläjt med havregrynsgröt med mjölk, kanel, ägg och jordnötssmör till frukost. Jag ser alltid till att verkligen bli mätt och att jag äter sådant som jag står på ett par timmar. Jag är inte yr hela tiden så klart men ni vet det där när man ställer sig upp för snabbt och du får stjärnor framför ögonen?

Då går jag över till mellan-denna-period-mellan-dessa-perioder perioden; äta halvnyttigt men med sallad till. Så jag kanske gör en smarrig köttfärssås och äter pasta till och har bra med sallad till - då mår jag som bäst! För jag får lite av allt liksom, tills jag sen återkommer till det första - så jäkla sugen på något onyttigt och då är det igång igen. 

 

Så himla svårt att hitta en balans! Men jag tror att min bästa balans verkligen är att låta mig äta det jag är sugen på men då försöka hålla mig till bara det, inte köpa sådant som jag tycker passar till. Det sista jag tänker göra är att skita i vad kroppen är sugen på, det handlar bara om att kanske köpa en Coca Cola-burk istället för en 1,5-litersfalska när det bara är jag själv som ska ha.

Tjenare.

Ja det tog ju inte lång tid från mitt lilla välkomstinlägg att börja skriva. Jag längtar något enormt efter julen. Imorse när jag vaknade och pojkvännen låg bredvid var mina tankar "snälla låt det ha snöat under natten", "gud jag vad jag vill ha risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk"... "en lussebulle också" och "varför inte lite julmust till frukost?". Jag älskade pepparkakor som barn men något hände på vägen. När pojkvännen vaknade så sa jag till honom att det är dags för mig att lära mig tycka om det igen, för det är ju så juligt!

 

 

Dagen efter den sista dagen av julfirande (julafton/juldagen/annandagen eller när man nu är klar) så får jag en känsla av tomhet. "Jaha, då var det över för igår och jag är så himla less på allt som har med julmat att göra". Det får mig verkligen att uppskatta julen ordentligt. Nu har det liksom gått tillräckligt lång tid sedan förra året och jag kan inte vänta tills vi står i köket och gör våra årliga lussebullar!

Så där, det känns riktigt bra att faktiskt skriva igen. Jag har tänkt på att återgå till bloggandet lite till och från men av någon anledning så får jag tanken att det är lite töntigt.. Jag skakar lite på huvudet och tänker att för tusan, det är ju som en dagbok, åtminstone för mig.

 

Nu tänker jag hålla mig anonym och bara skriva om allt som dyker upp i huvudet på mig och även sånt jag faktiskt gör på dagarna. Utifall någon jag känner skulle lyckas klicka sig in i bloggen så kommer jag inte nämna namn och inte heller säga exakt var jag varit. Om jag t.ex. handlat på ICA, ja okej men jag säger deifinitivt inte vilken av de.

 

Ska bli intressant att se om det kommer dyka upp folk som läser. Bara för att höra någon ordbajsa om samma problem/tankar man har i vardagen. Som Vines, det är typ det bästa tidsfördrivet jag vet när jag är ensam. De tar ju upp fördomar/problem/stereotyper osv. som finns i samhället. Det är så skönt att se att man inte är ensam, eller hur?

 

Jag ska även försöka fixa bilder som är MINA men eftersom jag har en pojkvän hemma och han faktiskt inte heller vet att jag börjat blogga igen (återigen för att jag är rädd att t.o.m. han ska tycka jag är töntig) så måste jag vara lite diskret med vad jag lägger upp. Och när.