Blir galen!
Just nu är jag otroligt frustrerad. Min pojkvän har en bästa vän som har svårt att sätta sig in i min pojkväns levnadssituation, mest den ekonomiska begränsningen. Förut jobbade han och tjänade bra pengar men med studiestöd kan man inte göra lika mycket. Nu kan han inte gå ut och ha kul varje helg, tiden och pengarna finns inte alltid. Det försökte jag få den här vännen att förstå och han sa att han gjorde det. Sedan gick han och pratade med min pojkvän om hur har tror han inte prioriterar rätt - vilket visar att han ändå inte förstår.
När han gått igår pratade jag med pojkvännen och sa att jag bara inte hoppas han känner sig pressad av att han bästa vän känner sig utesluten (det är inte lätt att ha tid till allt å alla hela tiden). Då blir jag anklagad för att ha något emot hans bästa vän och att jag inte säger exakt vad jag känner/tänker... vaaa?! Jag sa bara att jag bryr mig om honom och vill att han ska ha det så bra som möjligt, utan onödig stress och press.
Blev så arg! I såna här stunder bestämmer jag mig alltid för att inte prata om såna känslor på ett tag, för jag känner mig så sviken. Fick ju också höra att jag alltid ser det värsta hos folk. Ha! Där var droppen och jag sov på soffan.
