skriveromidag.blogg.se

Näthat är en stor hype just nu. Det näthatas och det klagas på näthat. Jag ska vara den som klagar på näthatet, så klart. Jag förstår det inte, samtidigt som jag gör det, för anledningen vet man ju - man känner sig inte 100% säker med sig själv, på ett eller annat sätt. Det måste uttryckas på något sätt. Det behöver inte vara avundsjuka som ligger bakom, jag är t.ex. avundsjuk på flera av de bloggerskor jag följer men inte kommenterar jag något negativt för det. 

 

Det bästa måste vara när dessa "haters" som de kallas går till nivån att kalla någon hora, tappad etc för ett stavfel. Det glöms bort att alla kan göra fel och det glöms bort att en själv också gör fel, stavar fel eller råkar ha sagt en sak vid ett tillfälle men senare säger tvärtemot. Vi alla ändras med åldern, man ändrar åsikter, påverkas av andra, inspireras till förändring osv, shit happens liksom. 

 

Då återstår alltid frågan "vad får du ut av dina kommentarer?". Svaret är simpelt: tillfällig tillfredsställelse i sig själv. Om man skriver "du kan ju inte njuta nånting av livet, du lär förlora dina vänner som är mer fria till att hitta på saker" till tjejen som lägger upp bilder på sin hälsosamma livsstil, så känns det bra, för då har du på något sätt försvarat att du själv inte tagit tag i något du egentligen vill. Du kanske har problem med din kropp, vet att du har svårt att motstå frestelser eller vad det nu kan vara. Då känns det bra, just för stunden, att ha kläckt ut en onödig kommentar. En kommentar som är menad att såra.

 

De man väljer att hata emot, är de som gör/har något du önskar du hade själv. Ta några av våra största bloggerskor, som gjort olika skönhetsingrepp för att förändra något de inte tyckt om. De har pengarna till att ändra något men "den vanliga tjejen" som har problem med sin näsa inte har råd med. Då vill man ju självklart känna sig bättre med sig själv och hur gör man det lättast? Genom att trycka ner andra, så funkar all mobbning. 

 

Sluta trycka ner andra och ta tag i ditt problem istället! Nej, du kanske inte har råd att operera näsan eller vad det nu är som är fel men du kan då börja lära dig att tycka om dig själv som du är. Det är så viktigt att acceptera att man ser ut som man gör! Du är den enda som kan ta tag i dig själv. Var hård, det måste om en förändring ska ske. Det kanske låter hårt men näthatet måste upphöra, folk har tagit livet av sig p.g.a. det.

Drog precis i mig för mycket nudlar. Vi var och handlade och kände för att vara lata och "billiga" genom att köpa nudlar till lunch. Jättehungriga gick vi hem med fyra paket som vi kokade upp. Nu ligger det mer än ett paket kvar i kastrullen för vi båda är så jäkla mätta! Drack pepsi till också, kolsyra = magen fylls upp ännu mer. Vi ska tvätta om tjugo minuter, yey.... 

 

På tal om det; egentligen skulle jag vilja testa pojkvännen för att se om han tar förgivet att jag ska säga till när det är dags att gå ner till tvättstugan. Problemet med det blir bara att om han inte säger till får vi det mer stressigt med tvätten, eftersom det är någon som bokat tiden efter oss. Så jag måste vara den som har koll ändå.

Har gjort om lite i designen och allvarligt, jag blir tokig på alla koder! Innan de gjorde om på blogg.se var jag skitbra (typ) på att fixa med kodmallarna men nu fattar jag typ ingenting. Värst av allt är färgerna och kanter. Jag vill ha fler linjer, ramar runt inläggsdelen och "sidodelen" med informationen om mig osv. Vill även byta färg på länkarna, blått passar inte riktigt in. Om någon är ett snille på detta, säg gärna vad jag ska leta efter i stilmallen/kodmallen!

Något som är rena rama lågstadiefasonerna är när man vägrar dela med sig om vart man köpt något. Någonsin läst en blogg (eller hundra) där bloggerskan svarar på alla kommentarer men utelämnar de som handlar om tröjan folk frågar om? What's the big deal?! Den kommer ändå inte vara ensam med att äga tröjan. Sånt där kan jag störe ihjäl mig på. Jag delar mer än gärna med mig! Nu lägger jag inte upp några bilder på mina kläder men om jag t.ex. nån dag skulle lägga upp en inspo-bild med kläder så länkar jag självklart!

 

Alltså hej mens, kan du komma på besök nu...?! Jag känner mig kropp så bra och märker liksom dag för dag att den närmar sig men ibland kan jag märka skillnaden i bara några dagar medans nu, nu har jag gått förbi min vanliga känsla i kroppen så allt är så jäkla jobbigt. Eller inte jobbigt så, inget fel på humöret fortfarande men jag kan äta tills jag mår illa.

 

Ni skulle sett mig på lunchen idag; det första jag gör är att gå och köpa nötter för jag är så jävla sugen. Sen kommer jag tillbaka och äter min matlåda. Direkt efter vräker jag i mig nötterna. Jag sitter där skitmätt och eländig men är så grymt sugen att jag ger mig ut igen. Jag tänker själv att "så här kan jag inte hålla på", så jag går ut i den friska luften (som om det skulle hjälpa). Bestämde mig i alla fall för att inte köpa något och gick med den dregglande mun.

 

Något som kan driva mig till vansinne är detta scenario: Tänk att du diskuterar något med någon, säg att... du säger att en chipspåse kostade 15 kr i.o.m. en kampanj, medan din vän säger att den kostade 20 kr och ni börjar tjafsa kring det. Sen när ni är i butiken och ser att du faktiskt hade rätt med dina 15 kr, då säger vännen att det var den som sa att den kostade 15 kr och att det var du som sa att den kostade 20 kr... gaaah, så jävla irriterande!

Jag blir galen på deodoranter! Jag har en som funkar relativt bra men oavsett om jag låter den torka in så lämnar den vita streck på svarta tröjor när jag tar på mig dem. Finns det någon bra deo som inte kladdar runt på kläderna? Det får kosta vad fan som helst, är less nu!

 

Känslan när man vaknar på natten, är kissnödig men gör vad som helst för att somna om så man slipper lämna den perfekt tempererade sängen. Det kan gå på två sätt:

• Du klarar faktiskt att somna om men då vaknar du så kissnödig att du typ får magknip i blåsan för att trycket varit för påtagligt under tiden du sov.

Ett av de jobbigaste problemen i en sociala liv måste vara när man har svårt för en person som är väldigt omtyckt av någon annan man själv tycker om. Mitt exempel är min pojkväns bästa vän, tyvärr. Han är en jättetrevlig och rolig människa men har såna problem med sig själv, sitt självförtroende framför allt. Han är en person som överanalyserar saker, om någon säger något - vad som helst egentligen - så kan han börja tänka på det jättemycket och till slut så tänker han att det är något negativt som är bakomliggande. Det gör att så fort man dricker alkohol med honom så kommer allt han överanalyserat fram och det är rent av anklagelser, vilket kan driva mig till vansinne.

Han är så bestämd på sin sak, känner sig sårad av saker som inte alls är sårande egentligen och ja, det är sjukt svårt! Just det här med att allt detta bara kommer upp efter alkoholkonsumtion, han pratar aldrig känslor nykter och är man berusad blir känslorna tusen gånger starkare. Det är så synd för det är så många som tyngs ned av både situationen och av honom.

 

 

Jag slog precis i "långtån" i golvtröskeln... aaaargh det gör så förbannat ont och jag blir så fruktansvärt irriterad när det händer! Det liksom kokar i kroppen några minuter, i värsta fall komm även en tår bara på grund av irritationen.

Just nu är jag otroligt frustrerad. Min pojkvän har en bästa vän som har svårt att sätta sig in i min pojkväns levnadssituation, mest den ekonomiska begränsningen. Förut jobbade han och tjänade bra pengar men med studiestöd kan man inte göra lika mycket. Nu kan han inte gå ut och ha kul varje helg, tiden och pengarna finns inte alltid. Det försökte jag få den här vännen att förstå och han sa att han gjorde det. Sedan gick han och pratade med min pojkvän om hur har tror han inte prioriterar rätt - vilket visar att han ändå inte förstår.

 

När han gått igår pratade jag med pojkvännen och sa att jag bara inte hoppas han känner sig pressad av att han bästa vän känner sig utesluten (det är inte lätt att ha tid till allt å alla hela tiden). Då blir jag anklagad för att ha något emot hans bästa vän och att jag inte säger exakt vad jag känner/tänker... vaaa?! Jag sa bara att jag bryr mig om honom och vill att han ska ha det så bra som möjligt, utan onödig stress och press. 

 

Blev så arg! I såna här stunder bestämmer jag mig alltid för att inte prata om såna känslor på ett tag, för jag känner mig så sviken. Fick ju också höra att jag alltid ser det värsta hos folk. Ha! Där var droppen och jag sov på soffan.