Olyckligt bråk
Jag och pojkvännen hade världens bråk i natt. Det näst värsta är att det självklart var i onyktert tillstånd. Det värsta är vad bråket handlade om - hur fan man tar sig från blåa till gröna linjen i t-centralen... Alltså wtf?! Bråket resulterade i alla fall med fula ord mot varandra, känslor av svek p.g.a. hånfyllda skratt och en gråtande pojkvän som till slut valde att sova på soffan.
Jag försökte i alla fall få upp honom när han satt som en säck på golvet men det ville han inte. Jag bad honom klä av sig och komma till sängen.
Det värsta idag är att vi knappt pratat. Jag fixade frukost till oss båda för han skulle i väg och jobba lite senare och väckte då honom. Då sa jag att det som hände under natten var olyckligt och att det inte skulle ha hänt. Jag bad om ursäkt för det jag sa och hur jag betedde mig. Mer än så har det typ inte varit och det är så vidrigt att säga hej då som ovänner. Jag vill bara att han kommer hem nu så vi åtminstone kan prata ut det, även om själva ämnet vi bråkade om är ovesäntligt.
Jag har börjar fundera på om jag tål mindre och mindre alkohol. På senaste har jag som exempel kanske druckit en flaska vin själv, på typ två timmar, och sedan någon öl. Jag kan vakna morgonen efter och ha minnesluckor, det är verkligen inte bra och jag förstår inte vad det beror på. Idag har jag ingen minnesluckor men då får jag istället för mig att kvällen ska ha varit längre än vad den var och börjar då grubbla och tänka vad det är jag glömt.
Det blir helt klart en vit helg nästa helg. Efter den är det kalas för mig och helgen efter det är det konsert och då lär jag vilja dricka. Jag känner att jag måste vila lite, orkar liksom inte vara bakfull varje helg, en hel dag förstörs.
