Skriver om problemet
Jag har ju ett problem; som några av er vet har jag delade känslor för om jag vill vara med min pojkvän eller inte. Det är en väldigt jobbig känsla för jag älskar honom men vill samtidigt vara fri, det handlar just nu ingenting om honom som person, han är grym. Om ni läste förra inlägget och även följt med i mitt problem från starten av bloggen så har ni sett att jag haft ett par tre tillfällen där jag bara velat vara fri. Jag vet inte om jag är en förhållandeperson egentligen, jag börjar fundera över om jag bara behöver närhet. Av vem jag vill.
Kanske framstår jag som naiv, lite av ett svin eller kanske som svag men när man verkligen inte vet vad man vill och får ångest av tanken att man kanske kommer behöva såra någon. Det jobbiga är också att vi ska förlänga kontraktet på lägenheten i slutet av februari och det får mig att tveka ännu mer, för det kommer ställa till det för oss. Ingen av oss kan bo här själv, för våra plånböcker tillåter inte det. Det är knappt att vi klarar av det nu. Vem vill egentligen lämna en trygg, säker och kärleksfull partner?
Nu för tiden känns det skönt att vara hemifrån, att vara med andra utan att ha killen med mig. Jag får liksom möjlighet att småflirta med andra. Bekräftelsebehov, utan tvekan. Sen har jag alltid varit en sån som kan bli oskyldigt kär i andra, blir väldigt lätt charmad.
