Var går gränsen för otrohet?
Något som kan göra lite ont i mitt hjärta är när jag blir lite betuttad i en annan kille. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i två år och han är en av de bästa människorna jag träffat, hands down. I fredags träffade jag en kompis som var ute med sina kollegor. Bland dem fanns där en jättesnygg kille. Vi började prata och hade jättekul. Han jobbar på ett företag som jag jobbade på innan och jag sa att om dem vill låna mig som vikarie kommer jag vara snabbare än honom. Så hela kvällen bestod av att vara dryga mot varandra samtidigt som man visade att man ändå trivdes i varandras sällskap.
Jag är absolut inte den otrogna typen. Många skulle säga att detta är att vara otrogen men min gräns går när man börjar röra lite speciellt vid en människa som man blivit förtjust i, som t.ex. minsta lilla smekning på ryggen, armen eller var det nu kan vara. För då har du bekräftat dina egna känslor för just den människan, oavsett hur denne uppfattar saken.
Nu var ju både han och jag upptagna, han hade en flickvän men jag kan för tillfället inte sluta tänka på honom. Jag har nog hamnat i en sån där svacka i förhållandet när jag inte känner så där starkt för min pojkvän som jag annars gör. Detta har hänt innan, att jag känt så här alltså men sedan exploderar det och jag är kärare än nånsin.
Jag undrar vad det beror på. Ibland spekulerar jag kring om det är perioder där jag känner att jag inte får det jag behöver av min pojkvän, för ibland när jag vill prata om något intressant och ställer en fråga i sammanhanget så ger han svaret "jag vet inte" med en tydlig suck och med en väldigt ointresserad röst.
Detta har jag nämnt innan och han svarar alltid samma sak; att det inte alls är meningen att det ska låta så. En annan sak som kan få mig att reagera är när han väljer bort mig snabbt, då gäller det alltid datorspel. T.ex. om vi båda jobbat och vi möts för att handla middag tillsammans, kommer hem och lagar maten samt äter den. Då sätter han sig vid datorn med argumentet "men vi har ju umgåtts". För mig är det inte kvalitetstid att laga mat, inte när man lagar mat som ska ätas för att man dör av hunger.
Samma på morgonen; vaknar upp, sätter på TVn, säger godmorgon och så går han och sätter sig vid datorn... ja jättemysigt att starta morgonen så! Jag undrar om intresset inte finns för att bara ge varandra lite kärlek på morgonen, för vem vill inte få en så bra start på dagen som möjligt? Eller handlar det bara om att han inte tänker till helt enkelt?
Allt jag skriver om har vi pratat om, förutom den här killen från i fredags då. Jag kommer säkerligen tänka mindre och mindre på honom men nu får jag inte nog. I de här svackorna vill jag bara fly till den här andra personen, bara flyga in i hans famn, endast för att känna mig omtyckt, få kärlek jag inte alltid får av min egna.
Något som var lite lustigt också där i fredags, var att mitt i en diskussion vi hade så kom det fram en okänd kille som sa "ursäkta, förlåt om ni är tillsammans eller något men du är så otroligt vacker". Då undrar jag om vi var helt inne i vår egna värld? Eller tittade vi på varandra på ett kärleksfullt sätt? Jag måste bara tillägga att ja, alkohol var inblandat så känslor blir starkare men mina sitter fortfarande kvar, det suger lite.
Jag är verkligen lite småförälskad i den här killen. Och åh, att han valde att följa med mig vidare till mina vänner när hans kollegor drog hem! En stor fördel är väl att jag typ aldrig kommer träffa honom igen, samtidigt som jag får en liten klump i magen av att tänka så men det är inte ofta jag blir förtjust i en annan människa när jag är i ett förhållande. Jag brukar liksom blockera totalt, bara inte låta det hända men jag tror verkligen det har med denna svacka att göra den här gången.
Jag skulle kunna skriva om hela situationen, känslan och om honom hela dagen. Hans fantastiska leende och framför allt hans humor, den var ju bäst! Jag älskar att han tog in mig så snabbt och att vi hängde med på varandras skämt och pikar mot den andre.