skriveromidag.blogg.se

Ska över till pappa och käka tacos nu. Jag fyllde år tidigare i veckan så ska firas med honom och några till från släkten. Kul att veta eller hur? 

 

Något som verkligen är jag i ett nötskal är att jag ligger på morgonen och tänker att jag ska ge mig ut och springa lite. Först kollar jag igenom alla bloggar jag läser osv, sen är tanken att jag ska ta mig iväg. Det händer inte! Jag blir liksom lat och tittar om alla bloggar och hemsidor istället. Jag menar, vad fan? Så dumt.

 

Morsning! Åt så jäkla god frukost imorse - en skål vaniljyoghurt med tinade jordgubbar och en toast. Den optimala toasten går till så här: Du brer ut smör på varsin brödskiva, den smörade sidan ska faktiskt vara utåt när du lägger den i toastjärnet. Så på den osmörade sidan har du ett lager ost, en skinkskiva, en tomatskiva, ett till lager ost och sedan strö över lite aromat och in i järnet. Så. Jävla. Gott!

 

I och med mitt problem med pojkvännen tänker jag helt efterblivet. Jag är ju skiträdd för att göra slut, för jag vill verkligen inte såra därför hoppas jag nästan att det ska komma fram att han varit otrogen mot mig eller något. Det skulle självklart inte vara kul att höra men då skulle jag verkligen ha en bra anledning till att göra slut. Jag vet att det låter helt befängt men det är sant. 

 

Jag vill kunna falla in i någon killes blick och totalt kladda på honom. Om jag inte haft pojkvännen hade jag gjort det igår med min gamla kollega som jag berättade om i några inlägg ner.  

Något som kan driva mig till vansinne är detta scenario: Tänk att du diskuterar något med någon, säg att... du säger att en chipspåse kostade 15 kr i.o.m. en kampanj, medan din vän säger att den kostade 20 kr och ni börjar tjafsa kring det. Sen när ni är i butiken och ser att du faktiskt hade rätt med dina 15 kr, då säger vännen att det var den som sa att den kostade 15 kr och att det var du som sa att den kostade 20 kr... gaaah, så jävla irriterande!

Fan vad god burgaren var! Jag åt mig dock fördärvad så promenaden hem var inte så jätterolig. Nu har det värsta av illamåendet borta så nu halsar jag Fanta strawberry & kiwi, älskar den! Nu tittar jag på Rude Tube där en kvinna med skitlångt getskägg snackar. Fy fan alltså.

 

Fan vad jag ska käka lökringar nu. Ska promenera till Max med pojkvännen, behövs en promenad så här dagen efter. Jag ska ta deras bacon bbq-burgare som har lökringar på och så ska jag ta lökringar istället för pommes. Mums som fan!

 

Jag är en sån person som kan bli skitmotiverad till att börja träna och käka nyttigt när jag ser alla snygga kroppar på Instagram. Det börjar med att jag sätter igång men efter ungefär en, kanske två veckor med hunger från döden, känslan av omättnad osv. så pallar jag inte. Då tänker jag att jag ändå har en rätt fin kropp med fina former. Jag får uppmärksamhet av killar och något jag märkt händer när jag börjar äta rent och träna mycket är att tuttarna blir mindre och heeell no! Jag är hälsosam på mitt sätt.

 

Igår var det kalas för mig, greatest party ever typ! Hade så jävla roligt. En gammal kollega kom också, hade inte förväntat mig att han skulle komma förbi. Nu kommer mitt vanliga problem tillbaka... jag var störtkär i honom när vi jobbade ihop, även om jag hade pojkvän kunde jag liksom bli sotis när han umgicks mycket med en annan tjej på jobbet. 

 

Han och jag tillkännagav några saker på fyllan. Det första var det jag precis sa, jag berättade att jag har varit attraherad av honom sedan han började. Det andra var att vi båda sa till varandra att om vi båda var singlar hade vi legat. Ännu en grej som gör att jag överväger att inte vara med min pojkvän längre. Jag skulle som sagt aldrig göra något emot honom så länge vi är tillsammans men jag ville så gärna dra in min gamla kollega på toaletten och bli upptryckt mot en vägg av honom. Jag måste verkligen umgås mer med mina närmaste tjejkompisar och prata om mina problem, inte bara i en blogg.

 

Okej, känns inte bra med pojkvännen trots allt. Var på middag med några vänner igår och pratade med dem om mitt problem. Jag känner verkligen att jag vill vara fri, samtidigt som jag älskar min pojkvän. Problemet är väl att jag inte är kär längre tror jag, vi känns mer som vänner som typ får för sig att ha sex nån gång då och då. 

 

Jag vet verkligen inte vad jag vill. När jag tänker på om jag ska göra slut får jag en klump i magen för jag vet inte om det är rätt beslut. Sen kommer det ställa till det ordentligt för oss båda när det gäller boende osv. Samtidigt ska jag inte låta sånt stoppa mig från att göra vad jag tycker känns bäst för mig. 

 

Jag går liksom och söker närhet hos mina killkompisar. Som jag sagt tidigare skulle jag aldrig vara otrogen, det finns inte, då gör jag självklart slut innan jag går till någon annan. Det handlar snarare om att jag söker uppmärksamheten som jag inte får av min pojkvän. Han spelar mest datorspel, lyssnar knappt, jag måste anpassa mig efter honom och det han gör... mycket ansvar handlar på mig, jag måste liksom sätta igång först. 

Jag blir galen på deodoranter! Jag har en som funkar relativt bra men oavsett om jag låter den torka in så lämnar den vita streck på svarta tröjor när jag tar på mig dem. Finns det någon bra deo som inte kladdar runt på kläderna? Det får kosta vad fan som helst, är less nu!

 

Det är bra med mig och killen igen. Känns rätt bra men det är fortfarande en liten bit av mig som söker någon annan, som ännu mer stämmer in utseendemässigt. Jag har skrivit ett liknande inlägg innan så detta visar ju att jag fortfarande har ett litet "problem".

Om jag skulle stöta på dessa killar på stan skulle hjärtat göra en volt och jag skulle behöva servetter för mitt dreggel:

 

• Kort hår men ej snaggat. Ska finnas lite hår att rycka i.
• Normalbyggd. Behöver inte vara muskler men gärna inte för smal.
• Skägg, åtminstone stubb. Möjligheten för lite skägg ska i alla fall finnas!
• Tatueringar! Så jävla hett.

Jag är jättekär i Bastille sångare Dan. Alltså allvarligt, den där rösten tillbinder mig något enormt. Jag tycker inte han är särskilt snygg men fuck that liksom, man lyssnar ju mer på musiken än vad man ser personerna i bandet. Jag är jättearg att jag missade Bastille i Stockholm i november förra året och ännu surare blir jag när jag faktiskt kunde ha sett dem. De skulle ju ha spelat på Debaser i medis tror jag men där var det slutsålt väldigt snabbt och något jag då inte visste var att det bestämdes att de skulle byta arena så fler fick plats. Jaha man tackar.... inte! Jag hade ingen aning, hade kapat ena handen för att få en biljett. Well well, håller verkligen tummarna att de ska komma tillbaka.

 

Jag och pojkvännen hade världens bråk i natt. Det näst värsta är att det självklart var i onyktert tillstånd. Det värsta är vad bråket handlade om - hur fan man tar sig från blåa till gröna linjen i t-centralen... Alltså wtf?! Bråket resulterade i alla fall med fula ord mot varandra, känslor av svek p.g.a. hånfyllda skratt och en gråtande pojkvän som till slut valde att sova på soffan.

 

Jag försökte i alla fall få upp honom när han satt som en säck på golvet men det ville han inte. Jag bad honom klä av sig och komma till sängen. 

 

Det värsta idag är att vi knappt pratat. Jag fixade frukost till oss båda för han skulle i väg och jobba lite senare och väckte då honom. Då sa jag att det som hände under natten var olyckligt och att det inte skulle ha hänt. Jag bad om ursäkt för det jag sa och hur jag betedde mig. Mer än så har det typ inte varit och det är så vidrigt att säga hej då som ovänner. Jag vill bara att han kommer hem nu så vi åtminstone kan prata ut det, även om själva ämnet vi bråkade om är ovesäntligt.

 

Jag har börjar fundera på om jag tål mindre och mindre alkohol. På senaste har jag som exempel kanske druckit en flaska vin själv, på typ två timmar, och sedan någon öl. Jag kan vakna morgonen efter och ha minnesluckor, det är verkligen inte bra och jag förstår inte vad det beror på. Idag har jag ingen minnesluckor men då får jag istället för mig att kvällen ska ha varit längre än vad den var och börjar då grubbla och tänka vad det är jag glömt.

 

Det blir helt klart en vit helg nästa helg. Efter den är det kalas för mig och helgen efter det är det konsert och då lär jag vilja dricka. Jag känner att jag måste vila lite, orkar liksom inte vara bakfull varje helg, en hel dag förstörs. 

Jag blir tokig! Jag sa att vi har grädde hemma och bad honom köpa något som vi kan tillsätta för att göra en sås. Vad gör han? INGET. "Kom inte på något så jag köpte ingenting". Inte ens en färdig. "Vet ju inte vad du vill ha".. nää men köpt nåt bara!

Är i Norrland, sådär pepp på det... pojkvännen pussar och kramar på mig två, kanske tre gånger per dag. Han pratar med mig när han behöver hitta något. Fett kul. Ibland önskar jag att jag hade stannat hemma med min familj. Känner verkligen inget behov av att vara med pojkvännen lika mycket nu. Känns ganska likgiltigt.

 

Snart julafton. Åker med pojkvännen till Norrland idag, känns sådär. Ska bli skönt att komma från Stockholm men jag vill hem den 25:e. Några ska åka då men jag kanske inte får plats i bilen så lär behöva stanna en dag till. Missförstå mig inte, det ska som sagt bli mysigt och så men att vara där i nästan sex dagar tar emot. Vi är bara där länge för att hans mamma vill det men vad då, förbereda 3 dagar innan julafton? Nä, det behövs inte! Speciellt eftersom vi kommer vara 10 personer.

 

I värsta fall tar jag tåget den 25:e. Dyrt som fan men kanske är värt det. Usch, just nu önskar jag att jag inte valde att följa med. Och vart fan är snön?!

Imorgon ska jag jobba med Mr. Dream guy. Eller nej, inte riktigt, han är definitivt inte lika dreamy som min drömman (kika här för ögongodis!). Han saknar tatueringar och är lite ljusare i håret men alltså hans smile, mwah! Blir galen! 

 

Annars då, livet leker. Jobb resten av veckan, har inte kommit så mycket längre med min pojkvän för jag är för feg för att prata. Jag tror det beror på att jag inte är helt hundra på vad jag vill än. I och för sig måste ju han veta läget också men jag kan inte bara kasta ut mig något utan att tänka till ordentligt. 

 

Jag kan ju säga att jag har något som snurrar i huvudet, så han vet om det liksom men då kommer han vilja prata om det. Jag är i och för sig helt säker på att allt kommer komma fram då. Hellre när man är lugn och kanske inte är så förberedd, än att börja snacka om det när vi någon gång tjaffsar. Det är inte bra!

Är det bara jag som kan känna att jag "skolkar" från jobbet? Nu t.ex. är jag sjuk men inte så där kalassjuk så jag ligger och dör i sängen. Jag får liksom feberattacker och är fruktansvärt hängig. Det jag gör på dagarna är att serva folk på ett eller annat sätt, så jag måste alltid vara trevlig och tillmötesgående. I måndags när jag var där så kände jag att det. här. går. inte! Igår mådde jag likadant och även idag är jag hemma "utifall att". Är det rätt? Eller borde jag ta mig till jobbet men då riskera att chefen tror jag kan jobba hela dagen, för att sedan behöva gå hem? Är det inte bättre att ta in extrapersonal från första början då istället?

 

Känslan när man vaknar på natten, är kissnödig men gör vad som helst för att somna om så man slipper lämna den perfekt tempererade sängen. Det kan gå på två sätt:

• Du klarar faktiskt att somna om men då vaknar du så kissnödig att du typ får magknip i blåsan för att trycket varit för påtagligt under tiden du sov.

Jag vaknade före min pojkvän idag. När hans larm ringde tog han fram mobilen och låg där tills det var dags att gå, inte ett ljud och inte ens ett godmorgon. Anledningen till att jag inte sa godmorgon till honom är för att han aldrig säger det längre, ibland hör han inte ens att jag säger det så jag har gett upp.

 

Några av er som läst och följt mig i detta problem tänker säkert "varför gör dem inte bara slut, orkar inte med gnället"... ja, det är inte så himla lätt kan jag säga. Att veta hur ens pojkvän kan vara står liksom i vägen för att man ska lämna denne, sluta kämpa för något.

 

När det gäller utseendet hos killar har jag den ultimata kombon: brunt/mörkt kort hår, sund kropp (fysiskt aktiv), lite tjockare ögonbryn och tatueringar, många tatueringar! När det gäller ögonfärg spelar det verkligen ingen roll, det är de där ögonbrynen som gör ögonen. Killen får inte heller se för pojkig ut! Han ska vuxen ut, 30-ish. Mums! Skägg är därför ett stort plus! Inte för mycket skägg dock.

 

Jag är ändå väldig kräsen, kan titta igen om tusentals bilder på killar som har det jag listat ovan men alltid hitta nåt pyttelitet fel. Kan ju säga att det tog mig ett tag att bli nöjd med killarna på bilderna nedan, haha!