skriveromidag.blogg.se

Ny dag nya tag, eller vad säger man? Nej, jag ligger hemma sjuk igen, mådde skit i morse. Jag ser för övrigt att fler hittat hit, jätteroligt! Menar det verkligen. Det här med att vara anonym men ändå "out:a" sig själv tror jag lockar. Jag själv skulle älska att läsa om en persons problem, speciellt när den skriver ner varenda tanke och känsla. Inget är vridet som "åh vad det är synd om mig" eller "åh mitt liv är misär".

 

Jag försöker verkligen komma fram till vad tusan jag känner, det är så fruktansvärt svårt. Som jag skrev igår så vill jag typ vara singel just nu. Jag vill kunna flörta med en skitsnygg kille utan att känna mig skyldig till något, jag vill kunna förlora mig själv till någon en hel kväll och bara vara "bunden" till honom... Men sen kommer jag ju på att jag säkert skulle bli förtjust, höra av mig till honom ett par dagar senare/dagen efter, vilja träffas mer för att sedan bli kär och kanske hamna i ett förhållande i alla fall. Det är jag i ett nötskal; förhållandetjejen som faller för minsta lilla.

 

Jag har däremot kommit på något som jag vet stör mig i mitt förhållande nu; det finns liksom ingen tydlig framtid. Min pojkvän ska plugga flera år till, har prestationsångest för han vill ha ett bra jobb och tjäna feta pengar. Ja jag vet, vem vill inte det? Problemet är snarare att jag som inte är ute efter karriär på samma sätt måste sitta och vänta på att han ska känna sig nöjd? Jag vill faktiskt ha familj och det inte för sent, vill inte vara en av de där äldre mammorna. 

 

Den jag vill träffa ska gärna vara lite äldre, bara av den anledningen att chansen är större att han redan är på rätt väg eller kanske till och med har ett jobb han vill vara kvar på en tid framöver. Som min flört förra veckan (jag vet, han återkommer men han är det bästa exemplet just nu), han har varit på samma jobb i 13 år (han är 33 år gammal) och trivs som fisken i havet. Han är stadgad och det enda som saknas är barn och hans liv blir komplett.

 

Samtidigt som jag skriver om min dröm gör det ont i hjärtat, för som sagt; min pojkvän är en av de bästa killarna man kan tänka sig. Jag vill aldrig såra honom (vilket jag kommer göra om jag lämnar honom) och det är ju dumt att tänka så, för man ska inte leva missnöjd i ett förhållande. Jag ska kämpa för det här men om det inte blir någon skillnad så kommer det där samtalet.

Just nu vill jag vara singel men tanken att lämna min pojkvän gör samtidigt ont. Det finns så mycket jag vill säga men verkligen inte orkar, han känns liksom som en vän jag bor med, inget annat. Jag kämpar för att vi ska få upp gnistan men antingen blir svaret på mina förslag "ska vi kolla om någon annan vill med?" om jag säger "men måste någon med? kan vi inte göra det här själva?" "det kan ju vara kul att umgås med flera"... ja självklart men inte så fort man ska göra något! Som mest handlar och lagar vi mat tillsammans.

 

Andra svar på mina förslag är "nä, orkar inte", bara rakt av så där. Allt jag föreslår ska antingen innehålla fler än oss eller så är han för bekväm i situationen så han helt enkelt inte får nån lust. Det finns inget engagemans från hans sida att visa att han vill umgås med bara mig. Jo bio, för där umgås man jättemycket... pfft.

 

Ibland när jag pratar kan han avbryta mig mitt i. Idag fick nog och sa "ja vad vill du?" och han blev skitsur när jag sa att det faktiskt är otrevligt att avbryta så där, jag tycker det är brist på respekt och ett tecken på ointresse. Det är väldigt ofta han är upptagen med saker som gör att han aldrig hör mig. 

 

Förresten så har jag släppt mitt trånande efter den här killen jag berättade om för lite mer än en vecka sedan. Han har tjej sen länge, som är en helt annan typ och han är flörtig med typ alla. Nu ser jag honom bara som en snygg jävel. Jag har jobbat med honom lite i veckan och han är rolig att vara dryg med, för han är minst lika dryg tillbaka.

I inlägget under tipsar jag om julklappar under 100 kr till henne. Nu är det dags att tipsa om vad man kan köpa till pojkvännen, pappa, brorsan osv! Killar kan vara svårare, för det är betydligt vanligare att tjejer älskar massa olika saker som doftar gott, t.ex. läppglans, kroppslotions osv. men jag tycker verkligen man kan uppmuntra killarna att ta hand om sig själva!

 

Det är så många bloggare som skriver ut dyra tips till julklappar. Jag som själv inte alls har särskilt mycket pengar att gå på, speciellt när man ska köpa julklappar till ett par personer. Därför vill jag tipsa om klappar under 100 kronor! 

 

Till henne (flickvän, syster, mamma osv.) uppskattas nästan alltid en god doft och det måste verkligen inte vara en parfym! Köp en lotion som återfuktar och doftar gott, för nu i vinter är det ju jätteviktigt att ta hand om sig själv och sin hy. Sen är allt som har med uppfräschning att göra heta!

 

Jag kan vara jättesvartsjuk av mig. Jag är den som säger "jag litar på min pojkvän till 100 %" men uppenbarligen inte, eller hur? Samtidigt som jag faktiskt vet att jag har en av de ärligaste pojkvännerna man kan ha så ligger det där och gror. Om han ska ut med kompisar kommer tanken "tänk om det kommer fram en tjej och pratar, ska han bli förtjust i henne?" och om han nu varit ute och dagen efter messar är jag ju säker på att han träffat någon ute på krogen. "Gjorde dem något?" "försökte hon med någon?" "nekade han i såna fall henne?"... Jag vågar inte fråga vem han messar med för jag vill ju inte vara den som visar att jag tvivlar på honom, för antagligen är det bara en kompis han pratar med och då bryter kalabalik ut, om han tror att jag inte litar på honom.

 

Det här är så fruktansvärt jobbigt. Det är liksom så pass att jag försöker hitta anledningar till att hålla honom borta från att gå ut. Vet jag att han kanske ska ut på t.ex. fredag, så försöker jag ge honom skuldkänslor med att säga "men vi ses ju aldrig på dagarna" eller bara "det är prio att handla julklappar så inga alkoholpengar", typ något sånt och jag blir så arg på mig själv! Jag stoppar ju honom från att göra saker, fast på en jävla smidigt sätt som han faktiskt köper och det gör mig arg ändå. Vad håller jag på med?!

 

Jag blir väldigt osäker på min plats så fort en ny tjej kommer in i bilden, spelar liksom ingen roll om hon har pojkvän eller inte. Bara tanken av att min pojkvän tänker på den här tjejen gör mig rasande men... MEN! Jag är ju inte bättre själv med killen från i fredags. Det jag ursäktar mig med är ju att jag vet att jag inte kommer göra något dumt men av någon jävla anledning tänker jag "min pojkvän kanske gör något"... Alltså ser ni? Haha, jag blir galen på mig själv.

Ibland önskar jag att jag var singel MEN, ett stort men verkligen; jag är i slutändan en förhållande-person. Så fort jag blir förtjust i någon (när jag är singel) så gör jag allt för att lära känna personen och oftast blir jag kär, precis som det var med min pojkvän. Och nu med den här killen jag berättade om i förrigår, som gav mig den uppmärksamhet jag saknar från min pojkvän just nu, så önskar jag just för tillfället att jag inte hade min pojkvän så jag skulle kunna vara med den här killen. 

 

Sen om det nu hade gått så långt att jag blev singel, så vet jag att jag ändå inte skulle kunna släppa loss som singel ändå, för jag är som sagt en förhållande-person. Jag skulle inte klara av att vara singel länge för jag behöver tryggheten och närheten... kärleken ingen annan än en pojkvän kan ge mig. 

 

Då kommer jag ändå på tanken; finns det någon där ute som skulle ge mig det jag vill ha, hela tiden? Eller "ska det vara så" att den man är tillsammans med hamnar i dessa svackor också? Att de är så säkra på situationen att dem vet att man finns här liksom? Att man inte går någonstans. Vad vet jag?

 

Jag vet i alla fall att jag inte skulle lämna någon för en annan om det verkligen inte nått den gränsen. Det krävs mycket för att jag ska sluta kämpa för det jag har just nu. Alla hamnar ju i svackor som man får försöka ta sig upp ur igen. Det skulle antingen krävas otrohet, annat form av svek eller fysisk misshandel och vad jag vet så finns inget av detta i vårat förhållande och har inte funnits heller. 

Jag har fått så jävla konstig halsont. När jag har stängd mun och andas med näsan känns det skittorrt i halsen samtidigt som det känns friskt på något sätt. Ont gör det självklart också. Stramt när jag sväljer. Blä!

 

Jaha, idag då. Hemma och tittar på fantastiska Musikhjälpen! Måste bara säga; all heder till Sarah men hon känns inte lika P3 som förra årets Gina och Jason (och Kodjo så klart). Jag hoppas hon drar igång lika sjuk humor som förra årets gäng gjorde. Emma Knyckare är ju klassisk P3:are och henne älskar jag att lyssna på. Tycker bara dem har dåliga sändningstider på TV.

 

Jag har inte kommit ifrån tanken och känslan av det jag skrev om igår. Pojkvännen har suttit vi datorn största tiden vi båda varit hemma. Jag börjar bli sjuk och vem tar hand om mig? Nä, just det; ingen... Nu vill jag ännu mer till denna andra killes famn, få möta hans långa blick när han tittar mig djupt i ögonen utan att blinka. Alltså den känslan... den borde jag ju egentligen få av min pojkvän men istället får jag den av en annan, som själv har flickvän. Jag känner mig liksom nykär i en helt annan människa men jag vet djupt inne att han bara kom lägligt när jag behövde bekräftelse och uppmärksamhet. Att det då kom en mogen, snygg och rolig kille... Japp.

Något som kan göra lite ont i mitt hjärta är när jag blir lite betuttad i en annan kille. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i två år och han är en av de bästa människorna jag träffat, hands down. I fredags träffade jag en kompis som var ute med sina kollegor. Bland dem fanns där en jättesnygg kille. Vi började prata och hade jättekul. Han jobbar på ett företag som jag jobbade på innan och jag sa att om dem vill låna mig som vikarie kommer jag vara snabbare än honom. Så hela kvällen bestod av att vara dryga mot varandra samtidigt som man visade att man ändå trivdes i varandras sällskap.

 

Jag är absolut inte den otrogna typen. Många skulle säga att detta är att vara otrogen men min gräns går när man börjar röra lite speciellt vid en människa som man blivit förtjust i, som t.ex. minsta lilla smekning på ryggen, armen eller var det nu kan vara. För då har du bekräftat dina egna känslor för just den människan, oavsett hur denne uppfattar saken.

 

Nu var ju både han och jag upptagna, han hade en flickvän men jag kan för tillfället inte sluta tänka på honom. Jag har nog hamnat i en sån där svacka i förhållandet när jag inte känner så där starkt för min pojkvän som jag annars gör. Detta har hänt innan, att jag känt så här alltså men sedan exploderar det och jag är kärare än nånsin.

Jag undrar vad det beror på. Ibland spekulerar jag kring om det är perioder där jag känner att jag inte får det jag behöver av min pojkvän, för ibland när jag vill prata om något intressant och ställer en fråga i sammanhanget så ger han svaret "jag vet inte" med en tydlig suck och med en väldigt ointresserad röst.

 

Detta har jag nämnt innan och han svarar alltid samma sak; att det inte alls är meningen att det ska låta så. En annan sak som kan få mig att reagera är när han väljer bort mig snabbt, då gäller det alltid datorspel. T.ex. om vi båda jobbat och vi möts för att handla middag tillsammans, kommer hem och lagar maten samt äter den. Då sätter han sig vid datorn med argumentet "men vi har ju umgåtts". För mig är det inte kvalitetstid att laga mat, inte när man lagar mat som ska ätas för att man dör av hunger. 

 

Samma på morgonen; vaknar upp, sätter på TVn, säger godmorgon och så går han och sätter sig vid datorn... ja jättemysigt att starta morgonen så! Jag undrar om intresset inte finns för att bara ge varandra lite kärlek på morgonen, för vem vill inte få en så bra start på dagen som möjligt? Eller handlar det bara om att han inte tänker till helt enkelt? 

 

Allt jag skriver om har vi pratat om, förutom den här killen från i fredags då. Jag kommer säkerligen tänka mindre och mindre på honom men nu får jag inte nog. I de här svackorna vill jag bara fly till den här andra personen, bara flyga in i hans famn, endast för att känna mig omtyckt, få kärlek jag inte alltid får av min egna. 

 

Något som var lite lustigt också där i fredags, var att mitt i en diskussion vi hade så kom det fram en okänd kille som sa "ursäkta, förlåt om ni är tillsammans eller något men du är så otroligt vacker". Då undrar jag om vi var helt inne i vår egna värld? Eller tittade vi på varandra på ett kärleksfullt sätt? Jag måste bara tillägga att ja, alkohol var inblandat så känslor blir starkare men mina sitter fortfarande kvar, det suger lite. 

 

Jag är verkligen lite småförälskad i den här killen. Och åh, att han valde att följa med mig vidare till mina vänner när hans kollegor drog hem! En stor fördel är väl att jag typ aldrig kommer träffa honom igen, samtidigt som jag får en liten klump i magen av att tänka så men det är inte ofta jag blir förtjust i en annan människa när jag är i ett förhållande. Jag brukar liksom blockera totalt, bara inte låta det hända men jag tror verkligen det har med denna svacka att göra den här gången. 

 

Jag skulle kunna skriva om hela situationen, känslan och om honom hela dagen. Hans fantastiska leende och framför allt hans humor, den var ju bäst! Jag älskar att han tog in mig så snabbt och att vi hängde med på varandras skämt och pikar mot den andre. 

Varför är lösgodis alltid godare när andra köpt det? När jag köper mitt eget väljer jag samma sorter gång på gång, för det är dem som jag tycker är godast. I någon annans godispåse hittar man alltid sorter man själv aldrig tar men då är dom jättegoda! Jag köper t.ex. aldrig nappar, tycker dock om dem men anser att dem är lite tråkiga. Hittar jag däremot nappar i någon annans påse äter jag dem utan tvekan och de är jättegoda helt plötsligt. Jag undrar verkligen vad det beror på.

Sen kan jag även äta hur mycket som helst av andras lösgodis men mitt egna börjar jag må illa av efter en stund. Jättekonstigt.

 

 

Jag hatar att titta på skräckfilmer samtidigt som jag älskar det. I hela mitt liv har jag sett hur tekniken utvecklats och sett vad som blivit "det nya läskiga". Jag älskar att skrämmas upp och vill titta samtidigt som jag vill gömma mig under täcket. Mitt största problem, och har alltid varit, är att jag så lätt placerar in det där läskiga i verkligheten. Självklart är det bara läskigt när det är mörkt men jag behöver verkligen inte vara ensam. 

 

The Ring har präglat mig så mycket. Över allt kan det vara svart långt hår som hänger. Jag kanske vet att det finns en ventil i taket men det kan ju för fan vara svart hår där! Vill inte titta men måste ju se om jag kanske har rätt. När jag ska sova går det oftast bra, tills jag får för mig att någon sitter på huk vid sängen och tittar på mig. Alltså det är så vidrigt!

 

Det är inte så att jag "tror" att precis samma sak som händer i filmen ska hända i verkligheten, utan jag tar de här sakerna som skrämt mig och gör en egen "verklighet" av det. Som med Samaras hår t.ex, det sticker ju aldrig ner från taket men det är det där jävla håret! Usch.

Hejsan!

Nu blir det lite tjejproblem här. Eller, det är inte det jobbiga jag ska prata om, utan snarare något som är positivt för mig. De flesta av oss tjejer får ju mens och har sug efter allt onyttigt i världen = jobbigt. Jag har det så ungefär två veckor innan mensen kommer = också jobbigt. När den väl kommer så försvinner de här sugen lika snabbt som du knäpper med fingarna. Så har jag det idag, var sötsugen hela dagen, längtat efter den stora godispåsen som jag tänkte köpa och sen när jag kom hem, satte mig på toaletten för att kissa och vips så kom den! Och vips så är allt sug borta! Vill typ bara dricka vatten. Synd att jag köpt chips och läsk till fotbollsmatchen pojkvännen ska titta på...

 

Ett av de jobbigaste problemen i en sociala liv måste vara när man har svårt för en person som är väldigt omtyckt av någon annan man själv tycker om. Mitt exempel är min pojkväns bästa vän, tyvärr. Han är en jättetrevlig och rolig människa men har såna problem med sig själv, sitt självförtroende framför allt. Han är en person som överanalyserar saker, om någon säger något - vad som helst egentligen - så kan han börja tänka på det jättemycket och till slut så tänker han att det är något negativt som är bakomliggande. Det gör att så fort man dricker alkohol med honom så kommer allt han överanalyserat fram och det är rent av anklagelser, vilket kan driva mig till vansinne.

Han är så bestämd på sin sak, känner sig sårad av saker som inte alls är sårande egentligen och ja, det är sjukt svårt! Just det här med att allt detta bara kommer upp efter alkoholkonsumtion, han pratar aldrig känslor nykter och är man berusad blir känslorna tusen gånger starkare. Det är så synd för det är så många som tyngs ned av både situationen och av honom.

 

 

Det har varit underbart väder i Stockholm idag! Jag och pojkvännen mötte upp en gammal arbetskollega för en fika. Vi kunde faktiskt sitta ute i hans trädgård, hur mysigt? Men, inget slår värmen och de långa ljusa dagarna...

 

Jag längtar tillbaka otroligt mycket till en grekisk ö som jag och min pojkvän varit på de två senaste åren - Kalymnos. Den ligger ca 20 minuters båttur från Kos. Den här ön består egentligen bara av berg och är ett paradis om man är klättrare. Självklart är den inte bara till för klättrare, utan även de som vill uppleva riktig grekisk kultur, för ön har inte tagits över av turister. De flesta bor i "dalen", alltså emellan två höga berg. Där finns "huvudstaden" och hamnen man kommer till och från ön vid. Sedan är det egentligen bara fina hus över allt tills man kommer till andra sidan, vilket tar typ 15 min med bil. 

 

Där finns en av de många stränderna med barer och restauranger. Den mest turistiga delen heter Masouri, där finns fler hotell och en lång bargata ovanför öns största strand. Något man nästan måste göra är att hyra moppe eller bil för att åka runt till alla småbyar. Du åker upp i bergen och få se helt fantastiska ställen!

 

Människorna är helt fantastiska här, otroligt vänliga och maten.. gud, grekisk mat! Jag har så mycket gott att säga om den här ön och det är verkligen ett hett tips om man vill få lite av varje - "stadsmiljö", fest, lugn, god mat, kultur, sol och bad. 

Jag har jättestora problem med blank hy. Den blir inte flottig men om jag sminkat mig så är den blank igen efter ca 30 minuter. Nu vet jag att jag måste byta ut lite av sminket jag har men jag tänkte nämna en serie från The Body Shop som har gjort underverk! 

 

Min hy är inte bara blank, utan jag har även svarta pormaskar på näsan, ut lite på kinderna, mellan ögonbrynen och hakan/mungiporna. Dem är inte stora men verkligen ivägen! Jag läste på om Tea Tree-serien och bestämde mig för att testa några av produkterna; 

 

 

 

Om det är något jag skulle kunna föräta mig på så är det kokosbollar, det är det absolut godaste jag vet! Sen finns det ju mat att dö för också men när det gäller sötsaker finns det inget som slår kokosbollar. Nu är jag den personen som kallar bakverket kokosboll även om det är pärlsocker på men allra bäst är de ju med kokos på. 

 

God morgon!

Jag har verkligen problem med att sova senare än en viss tidpunkt på morgonen. Jag somnade typ 01.45 i natt efter att jag tittat på en film men ändå vaknar jag 08.30. Visserligen är det nästan sju timmar senare men hade inte vaknar senare om jag somnat två timmar senare. Det är rätt irriterande, för jag känner av att det fattas någon timme men måste ändå säga att jag vaknade upp pigg. Jag har liksom det där lite suddiga i ögonen, lite stickigt. 

 

Filmen jag såg i natt var The Uninvited, jag älskar skruvade filmer! Den handlar om en tjej, Anna, som precis blivit utskriven från psyket, som hon hamnat på när hon försökt ta livet av sig efter att hennes sjuka mamma dog i en olycklig brand. Hemma finns hennes syster, hennes pappa och hans nya tjej som var mammans sjuksköterska. Nu äventyras Anna tillfrisknande av sin styvmor och spöken som dyker upp i deras hem. Hon börjar misstänka att det är styvmamman som ligger bakom mammans död.

 

Filmen är lite förutsägbar men det kommer ändå några "ahaa"-tillfällen. Den är lite vidrig, scenerna med spökena är rätt äckliga. Gillar man lite skruvade filmer så kan jag tipsa om den här i alla fall!

Smoothies är typ det bästa jag vet men jag har ett ganska stort problem - min stavmixer gick sönder i somras. Först började det lukta bränt om den när man körde den, sen lät den konstigt och till slut så dog den. Det kan bero på att jag en dag råkade lägga sladden på en varm spisplatta så den smälte lite... Well well! Jag har ju liksom inte råd att köpa en ny heller, trots att man kan köpa bra och billiga så är de där hundralapparna viktiga för mig som studerande.

 

Jag har varit lite ful och önskar mig en riktig matmixer i julklapp, för jag vill att den ska kunna krossa is och mixa varma soppor. Tänk att kunna gör sin egna frozen strawberry daiquiri hemma!