Relationsstrul
Just nu vill jag vara singel men tanken att lämna min pojkvän gör samtidigt ont. Det finns så mycket jag vill säga men verkligen inte orkar, han känns liksom som en vän jag bor med, inget annat. Jag kämpar för att vi ska få upp gnistan men antingen blir svaret på mina förslag "ska vi kolla om någon annan vill med?" om jag säger "men måste någon med? kan vi inte göra det här själva?" "det kan ju vara kul att umgås med flera"... ja självklart men inte så fort man ska göra något! Som mest handlar och lagar vi mat tillsammans.
Andra svar på mina förslag är "nä, orkar inte", bara rakt av så där. Allt jag föreslår ska antingen innehålla fler än oss eller så är han för bekväm i situationen så han helt enkelt inte får nån lust. Det finns inget engagemans från hans sida att visa att han vill umgås med bara mig. Jo bio, för där umgås man jättemycket... pfft.
Ibland när jag pratar kan han avbryta mig mitt i. Idag fick nog och sa "ja vad vill du?" och han blev skitsur när jag sa att det faktiskt är otrevligt att avbryta så där, jag tycker det är brist på respekt och ett tecken på ointresse. Det är väldigt ofta han är upptagen med saker som gör att han aldrig hör mig.
Förresten så har jag släppt mitt trånande efter den här killen jag berättade om för lite mer än en vecka sedan. Han har tjej sen länge, som är en helt annan typ och han är flörtig med typ alla. Nu ser jag honom bara som en snygg jävel. Jag har jobbat med honom lite i veckan och han är rolig att vara dryg med, för han är minst lika dryg tillbaka.
