Jag är svartsjuk
Jag kan vara jättesvartsjuk av mig. Jag är den som säger "jag litar på min pojkvän till 100 %" men uppenbarligen inte, eller hur? Samtidigt som jag faktiskt vet att jag har en av de ärligaste pojkvännerna man kan ha så ligger det där och gror. Om han ska ut med kompisar kommer tanken "tänk om det kommer fram en tjej och pratar, ska han bli förtjust i henne?" och om han nu varit ute och dagen efter messar är jag ju säker på att han träffat någon ute på krogen. "Gjorde dem något?" "försökte hon med någon?" "nekade han i såna fall henne?"... Jag vågar inte fråga vem han messar med för jag vill ju inte vara den som visar att jag tvivlar på honom, för antagligen är det bara en kompis han pratar med och då bryter kalabalik ut, om han tror att jag inte litar på honom.
Det här är så fruktansvärt jobbigt. Det är liksom så pass att jag försöker hitta anledningar till att hålla honom borta från att gå ut. Vet jag att han kanske ska ut på t.ex. fredag, så försöker jag ge honom skuldkänslor med att säga "men vi ses ju aldrig på dagarna" eller bara "det är prio att handla julklappar så inga alkoholpengar", typ något sånt och jag blir så arg på mig själv! Jag stoppar ju honom från att göra saker, fast på en jävla smidigt sätt som han faktiskt köper och det gör mig arg ändå. Vad håller jag på med?!
Jag blir väldigt osäker på min plats så fort en ny tjej kommer in i bilden, spelar liksom ingen roll om hon har pojkvän eller inte. Bara tanken av att min pojkvän tänker på den här tjejen gör mig rasande men... MEN! Jag är ju inte bättre själv med killen från i fredags. Det jag ursäktar mig med är ju att jag vet att jag inte kommer göra något dumt men av någon jävla anledning tänker jag "min pojkvän kanske gör något"... Alltså ser ni? Haha, jag blir galen på mig själv.
