Det fortsätter
Jag har inte kommit ifrån tanken och känslan av det jag skrev om igår. Pojkvännen har suttit vi datorn största tiden vi båda varit hemma. Jag börjar bli sjuk och vem tar hand om mig? Nä, just det; ingen... Nu vill jag ännu mer till denna andra killes famn, få möta hans långa blick när han tittar mig djupt i ögonen utan att blinka. Alltså den känslan... den borde jag ju egentligen få av min pojkvän men istället får jag den av en annan, som själv har flickvän. Jag känner mig liksom nykär i en helt annan människa men jag vet djupt inne att han bara kom lägligt när jag behövde bekräftelse och uppmärksamhet. Att det då kom en mogen, snygg och rolig kille... Japp.
